Så det så

Största möjliga tystnad

råder det här hemma hos mig.
Jag har varit sjuk nu i två veckors tid och har nu ordinerats röstvila.

Fi fan vad detta är trist.

Jag vill jobba, prata med folk.
Inte sitta hemma och försöka komma ihåg vilken medicin det är dags att ta denna gång.

Dagens sanning

eller årets tillochmed 🙂

Alltså

Jag borde ju försöka väcka liv i detta blogg.

Men varje gång jag har något att skriva om tar tiden slut.
Eller om jag INTE har någonting att skriva om , ja DÅ har jag tid så klart.

What else is new then?

Jo, jag fick inte bara förlängt vikariat på mitt jobb utan f-a-k-t-i-s-k-t en fastanställning!
Det känns så förbaskat bra!
Jag fick också en löneförhöjning som känns heelt sanslös. Jag har aldrig höjt min lön lika mycket 🙂

I övrigt rullar väl allt på.
Sonen vill jag antingen lägga ut på Blocket för en billig peng eller krama ihjäl honom. Man blir lätt schizofren men tonåringar har jag märkt.

Jag läser en massa, när jag har tid. Just nu Paasilinnas En lycklig man. Alltid lika roligt, och väldigt lätt. Efter det ska jag ta en tyngre bok, det blir nog När duvorna försvann av Sofi Oksanen.

Livet är bra trevligt nu.

😀

Timingen kunde ju varit en smula bättre

Migrän. Alltså varför? Vad är det för mening att få det, i största allmänhet? Men i synnerhet nu då vi ska få ett gäng med gäster. Men det ska nog gå. Värsta onda har jag fått bort och nu hoppas jag på att jag inte kräks. Det vore lite olämpligt just nu känner jag.

Den här bilden tog jag förra veckan och är riktigt nöjd med.

Fortsättning på förra inlägg

Jag vet inte om jag har för mycket fritid just nu eller vad det är som gör att jag är så irriterad över hennes sätt att avfärda det som jag säger.

Men i princip skulle man ju kunna säga till nästa som klagar på att denne är hungrig att det kan man ju inte säga, det finns ju barn i Afrika som svälter.

PS. det är inte första gången hon säger så. Inte alls. Det är så nästintill varje gång jag beklagar mig.

Vad gör du nuförtiden, varför hör du aldrig av dig?

Jag skulle visst informera de två läsare jag har att jag lever. För det gör jag! Dock jobbar jag varje dag (ok, inte på helgerna och inte idag då jag tog en semesterdag) och tiden liksom springer ifrån mig. Jag älskar att arbeta, det gör jag, men det skrivande som jag pysslar med där dagligen gör att fritidsskrivandet inte orkas med.
Jag hade förvisso en annan tanke bakom denna plötsliga väckande av en halvdöd blogg. Det är nämligen som så att jag idag pratade med en väninna och nämnde att jag hann inte med allt förra helgen då min sambo var sjuk. Så allt tog så mycket längre tid än vanligt. Och då säger hon (precis som alla andra gånger jag ‘gnäller’ om hemsysslor) aa men så har jag det heela tiden (hon är ensamstående mamma). Ok, så för att jag har en sambo som hjälper till med sysslor hemma ger mig inte någon rätt att beklaga mig? Jag slätade över (varför gjorde jag det egentligen?) med att min högra tumme var väldigt öm (bröt den i somras, mer om det ngn annan gång) och att jag inte kunde använda högra handen som vanligt. Men min fråga är alltså om JAG tycker ngt är jobbigt är det som så att jag INTE har rätt att tycka det då jag inte är ensamstående morsa?
Alltså jag vet verkligen inte. Har lite svårt att sätta detta på pränt s a s men jag hoppas någon förstår vad jag menar.

Tills nästa gång, det kommer inte att dröja lika länge, jag lovar på heder och samvete.
Bilden är tagen häromdagen, och finns as always även att beskåda på Instagram
där jag heter ninakatarina68

När man verkligen inte fattar poängen

För några veckor sedan satt jag på bussen på väg till jobbet och läste (antagligen Metro).

 

Det var en lång artikel om en svensk skamfläck, nämligen fruktimport.

Och mycket skrevs det om våld mot kvinnor i allmänhet men i synnerhet mot invandrarkvinnor.

Jag kunde inte ALLS förstå sammanhanget i artikel och frukten som sådan tills jag insåg att det faktiskt handlade om fruimport.

 

 

 

 

 

 

Det är lite mycket nu

Damn jag är trött.

 

Och lite less.

Igår fick jag en akuttid hos tandläkaren då jag bet sönder en tand i onsdagskväll.

 

Nu ska jag skrapa ihop en sisådär 12 000:-

 

Mitt förslag till chefen att hon skulle höja min lön med en  miljon /månad togs väl inte sådär jättepositivt emot.

 

Tyckte det var lika bra att slå till med en ordentlig höjning när man ändå är i farten.

 

Ja ja, det ska väl ordna sig.

 

Hoppas jag

 

 

För le igen, det vill jag 🙂

Håller med helt

då jag drabbades av världens migrän så dagens planer gick åt helsike